Författare Ämne: Lidandets uppkomst  (läst 949 gånger)

0 medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

Catarina

  • Gäst
Lidandets uppkomst
« skrivet: januari 30, 2009, 06:34:39 »
Lidandets uppkomst.... och upphörande. Och vägen dit. Det är det som jag "studerar/bevittnar" inom mig själv just nu. Himla spännande... :-D

Jag funderar på det här med att begär är lidandets uppkomst. Vad är då begär? Att bli bekräftad är ju att vilja ha. Att önska, drömma och skapa visioner är ju att vilja ha. Läste just i "Buddha" av Karen Armstrong om att en viss slags begär bör vi tillåta. För att överleva. Det allra enklaste som mat, inkomst, ett hem. Men utöver det.... det tål att fundera på. Hur tänker ni när det gäller just detta? Det handlar väl om att känna in vad det genererar. Att se koppling medllan begär och negativa känslor som följer (efter de tillfälliga goda).

En annan sak i lidandets väg är just att inte acceptera förgängligheten. Att snåra in i jordiska tankar som blir destruktiva. Att vara rädd för död, förändring, sjukdom, förluster m m, och låta det påverka livskvalitén.

När man är för nära livets förgänglighet och låter den påverka, är det svårt att fungera. Men vi ska tillåta att känna in, att krasst betrakta det utifrån , acceptera det som en del av förgängligheten och sen leva med smärtan utan att det blir lidande. En konst. Men det går. Övning ger färdighet.
 
Livet är förgängligt, men våra tankar och känslor om förgängligheten är också förgängliga. De glider iväg om ett tag som ett fluffigt moln. Så kommer nya förgängliga tankar och känslor....
 
Men VARANDET finns alltid kvar. INGENTINGET inom oss finns där som en trygg plats för frid.

Detta tycker jag är intressant att diskutera. Det väcker nya insikter inom mig, och det är genom meditation, närvaro i stundens ögonblick, ren kost, andning och "höga" tankar som allt faller på plats. Coolt :-). Det är hisnande när det liksom klickar till inombords när jag läser om buddhismen och allt klarnar.

Ha en OTROLIGT angenäm helg!
Catarina

Fugen

  • Medlem
  • *
  • Antal inlägg: 996
    • ICQ Messenger - 226228038
    • MSN Messenger - awasedo@gmail.com
    • Visa profil
    • E-post
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #1 skrivet: januari 30, 2009, 08:51:01 »
Hej.

Utgår från att det är "Dukkha" du pratar om.
Lite lurigt att förklara så här men brukar jag förklara.
Samsara är som att händernas knogar "ligger i varandra" (handens ovansida uppåt och för ihop händerna) och nirvana som att "handflatorna är mot varandra".
Dukkha är när händerna sedan rör sig, i samsara är det svårt och nirvana lättare.

Dukkha uppstår när vi interagerar "med den yttre världen".
Zenprästen Jundo cohen säger det så här:

Citera
Now, please understand what is meant by "suffering" (Dukkha) in a Buddhist sense

In our view, "suffering" is (in a nutshell) mental resistance to what is, attachment to what is not. Thus, old age, sickness, physical pain and death are not "suffering" in a Buddhist sense if there is no resistance. Easiest example: If you are getting old, infirm and slowing dying ... but your attitude is to "go with the flow", embracing the change, being one with the process, allowing it all, being in each moment without thought of how things "could be better" or "should be some other way" ... then where is the suffering? "Pain", maybe, but "suffering" no. Or, if you are attached to a loved one who leaves or dies ... and you release the attachment (loving them when present, letting them go when they go), there is no suffering. Even if there may yet be some grief or sadness at the parting but (if one embraces the human condition of sometimes being sad too), there is no "suffering". Perhaps natural human "sadness", yes, but no "suffering".

And it is your sense of "self" that is constantly bumping and crashing into all the other "selfs" in the world, so to the degree that sense of "self" softens or drops away, the friction, bumping and crashing drops away too.


http://www.treeleaf.org/forum/viewtopic.php?f=1&t=1333&p=18750&hilit=dukkha#p18750

Mkvme
Tb
Ordained Zen Priest in Training

Blog: http://fugenblog.blogspot.com/

Catarina

  • Gäst
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #2 skrivet: januari 30, 2009, 15:33:32 »
Ja, det är dukkha jag menar. Ska läsa dina rader noooooga i morgon. Tack Fugen...

glennp

  • Medlem
  • *
  • Antal inlägg: 2657
  • Yao Shi
    • Visa profil
    • Tao Zen Sangha
    • E-post
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #3 skrivet: januari 30, 2009, 15:57:39 »
Jag kom att tänka på en historia som illustrerar ett förhållningssätt som håller dukkha från dörren:
Citera
We all know the story of “Saiweng’s Lost Horse.” In ancient times, the household of an old man living in Inner Mongolia lost their horse. The old man’s neighbors all lamented his loss, but Saiweng simply said, “Who knows, perhaps it is actually a good thing.” A few days later, his horse came back home, bringing with it many other wild horses. As a result, his household quickly became rich. The value of one horse in those days is the about the same as a Mercedes Benz is today. It is the same as a family have a whole bunch of Mercedes Benzes! So, all of Saiweng’s neighbors were jealous, but this old man only said, “Who knows? Perhaps it is not such a good thing.” Soon after, his son broke his leg while trying to tame one of the wild horses. His neighbors came to console him, but Saiweng said, “Who knows? Maybe it is a good thing.” A short time later war broke out in the country. All of the young, able-bodied men that lived near Saiweng were conscripted. However, because of his broken leg, Saiweng’s son did not have to go to war.
Omitofo
Yao Shi
Tao Zen Sangha, Göteborg

Catarina

  • Gäst
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #4 skrivet: januari 30, 2009, 17:58:53 »
Ja, det handlar om förhållningssätt.

Smärtan i sig är inte "farlig". Det är hur man förhåller sig till smärtan...

Petrus

  • Medlem
  • *
  • Antal inlägg: 793
  • Lyckan är större än förståndet
    • Visa profil
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #5 skrivet: januari 31, 2009, 14:07:51 »
Jag funderar på det här med att begär är lidandets uppkomst. Vad är då begär? Att bli bekräftad är ju att vilja ha. Att önska, drömma och skapa visioner är ju att vilja ha. Läste just i "Buddha" av Karen Armstrong om att en viss slags begär bör vi tillåta. För att överleva. Det allra enklaste som mat, inkomst, ett hem. Men utöver det.... det tål att fundera på. Hur tänker ni när det gäller just detta? Det handlar väl om att känna in vad det genererar. Att se koppling medllan begär och negativa känslor som följer (efter de tillfälliga goda).

Jag försöker tillåta alla mina begär, jag tror det är fel väg att försöka mota bort begären eller låtsas som att de inte finns. Jag lever väl inte ut alla begär men jag försöker låta dem komma fram, acceptera dem och iakta begären.

Resultatet är en långsam process men begären verkar minska lite lite med tiden...
Tro inte, testa själv om det stämmer.

Catarina

  • Gäst
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #6 skrivet: januari 31, 2009, 14:39:58 »
Tack Petrus. Tror också att man får mer distans till de "jordiska" begären när man lär känna dem. De avdramatiseras liksom. Man ser dem i ett större sammanhang, ser kopplingen och då tappar vissa begär sin glans. Man inser att det inte är något som egentligen tillför något...



9500

  • Medlem
  • *
  • Antal inlägg: 526
    • Visa profil
    • E-post
SV: Lidandets uppkomst
« Svar #7 skrivet: februari 15, 2009, 20:54:07 »
jaa att sträva omedvetet i fel riktining är verkligen inget att vara glad gör.
Men att jaa faktiskt leva i vårat fina samhälle och vara så inne i Dharman att man inte är på en tråd rasistisk eller kränkande mot alltet är verkligen underbart. men samtidigt är jag de? Nej.  :lol: :lol: :lol: :lol: :lol: :lol: :lol: :angel: :angel: :angel: :angel: :angel: :angel: Jag menar allvar, det är mkt hårdare allting än vad jag någonsin hade kunnat föreställla mig i mina vildaste dröm. jag tror inte men vi får lyckas iallafall. hejdå  :-P :lol: